Hangö-Gillet i Helsingfors
Såhär berättar Helfrid Wulff-Olkanen, f. 25.10. 1920, i en intervju för mig vid en träff 1986:
I och med att Hangö tvångsevakuerades i mars 1940, så spriddes ortsbefolkningen till många olika platser. En betydande del flyttade till Helsingforsregionen. I antal var kanske gruppen evakuerade hangöbor störst i Helsingfors och därför fanns det et t påtagligt behov av att träffas och utbyta tankar. Vi ville alla minnas det Hangö, som hade varit för det blev ju så, att många av oss hangöbor aldrig kom att flytta tillbaka till Hangö efterkriget. Vi blev huvudstadsbor.
Det hade funnits ett Hangö-Gille i Helsingfors som var grundat redan den sjätte februari 1930. Det fanns hangöbor, som redan tidigare av olika orsaker, flyttat bort från Hangö. Det var Armas Appelgren som hade sammankallat till det första mötet. Stadgar uppgjordes och föreningens officiella namn blev Hembygdsföreningen Hangö-Gillet. Föreningen registrerades den 2 januari 1931. Föreningens syfte var att vara en sammanbindande länk mellan gamla hangöbor i huvudstaden och samtidigt en länk mellan dem och hemstaden Hangö.
I början av föreningens verksamhet samlades man rätt ofta. Det var möte varannan vecka och det blev ganska dyrt, för man ville ha program till träffarna också. Därför tog orkens slut ganska snart och föreningens ekonomi blev ansträngd. Kassören, till exempel, avgick 1933 efter det att han tvingats lägga egna pengar i blöt för att hålla verksamheten i gång. Han fick nog sina pengar tillbaka följande år, men den nedåtgående trenden i verksamheten fortsatte.
Under kriget evakuerades, som sagt, Hangö och då bildades det Hangöförbund på många orter. Förbunden hade i stort en normal föreningsverksamhet, men gav också upplysningar och praktiska råd i frågor om att söka ersättningar och annat dylikt. Hangöförbundet hade egentligen ingenting att göra med Hangö-Gillet, men förbundet fungerade under en övergångsperiod.
Efter kriget blev, som jag berättade tidigare, många gamla hangöbor kvar i Helsingforsregionen och då framstod behovet av ett Hangögille igen. Föreningen som hade grundats 1930, hade ingen egentlig verksamhet mera och därför inledde ett nytt gille sin verksamhet. Det var i början av år 1946. Målsättningen var densamma som gillet från 1930-talet hade och i samband med "nystarten" kom det fram, att det redan fanns en hembygdsförening för hangöbor. Många blev förvånade, för det var obekant för de flesta. Slutresultatet blev, att ingen ny förening grundades, utan man väckte liv i den gamla föreningen.
Pånyttfödelsen skedde officiellt på en för Hangö ganska lämplig restaurang, Fregatten. Det skedde den 21 mars 1946 i Helsingfors. Ett stort antal hangöbor bosatta i huvudstadsregionen var med om att starta föreningen på nytt. Ordförande för gillet blev Sigfrid Törnqvist. En annan mycket aktiv var föreningens sekreterare Lucien Löfving. Han fick i uppdrag att se över föreningens ursprungsstadgar. Några små korrigeringa r gjordes. Det intressanta är, att Hangö-Gillet efter det här har två födelsedagar. Det räknades alltid, att gillet var så och så gammal från början och så och så gammal från nystarten.
I ett skede var det också aktuellt med ett nära samarbete med Ekenäs-Gillet. Det fanns t.o.m. en kommitté med fem medlemmar från vardera föreningen för att fundera ut formerna för ett samarbete. Tyvärr blev det sedan inte mera än så. Några gemensamma samkväm hölls i alla fall, men i dag har kontakten inte mera upprätthållits.
Alltid när det har varit större tilldragelser i Hangö, har det också återspeglats i gillets verksamhet. När Hangö stads 75-års jubileum firades 1949, hade vi en storatad fest den 12 fenruari på Nylands Nation. Där var 250 f.d. hangöbor på plats. Bland annat hade Hangö Manskö, enkom för detta tillfälle, kommit med buss till Helsingfors. Senare på kvällen var det supé på Handelsgillet. Det var säkert den största festen som gillet någonsin ordnat.
År 1974 hölls gillets årsmöte igen på Handelsgillet med supé och då firade vi Hangös 100 års jubileum.
Festerna och jubiléerna hjälpte till att sätta sprätt på gillets verksamhet. Efter de stora festligheterna hade vi alltid ett uppsving i antalet föreningsmedlemmar. Ungdomarna lyste dock hela tiden med sin frånvaro i verksamheten. Normalt har gillet ett par samkväm per år och då är vi glada om några tiotal av medlemmarna ställer upp. Medelåldern börjar nu bli så hög, att alla inte mera orkar vara med i verksamheten på samma sätt som tidigare. En utfärd, en julfest och valmötet fyller ytterligare ut årets verksamhet. En syförening, som bildades 1949, höll ut ända till 1981. Det som syföre-ningen skrapade ihop i pengar, sändes till Hangö. En del gick till Aurora-hemmet och en del till stipendier i skolorna. Föreningen Livbojen fick också medel från gillet. 1952 förolyckades två fiskare i Hangö. Till familjerna sändes penninggåvor under flera år.
I dag, år 1986, är vi 160 medlemmar i Hangö-Gillet, men säkert är inte alla hangöbor i huvudstadsregionen medlemmar. Det finns nog flera med hangörötter här. Fint skulle det vara om de skulle ställa upp. I synnerhet skulle vi se, att yngre personer med rötter i Hangö skulle ansluta sig. Det är nämligen tyvärr så, att det är först när man blir äldre, som känslorna för hemstaden växer sig riktigt starka.
Intervjuen ovan finns också införd i boken "Vi minns Hangö", del III.
Det ursprungliga "Hangö Gillet i Helsingfors" grundades år 1930
Det grundande mötet för "Hangö Gillet i Helsingfors" hölls i februari 1930 på restaurang Fregatten i Helsingfors. Närvarande var ett hundratal före detta hangöbor för att granska det av en tidigare tillsatt kommitté uppgjorda förslaget till stadgar för hembygdsföreningen "Hangö Gillet". ed smärre ändringar godkändes det uppgjorda förslaget.
Vid företaget val av funktionärer i gillet utsågs till ordförande i gillet professor G. A. Bredenberg, till sekreterare löjtnant Armas Appelgren och till ekonom herr Rafael Lax. Till övriga medlemmar i styrelsen utsågs konsulinnan Märta Friis, ingenjör Ernst Gylphe och herr Paul Sannholm med fru Elin Staudinger och ingenjör Carl Lindgren som ersättare. En festkommitté tillsattes och erhöll i uppdrag att två gånger i månaden anordna samkväm med föredrag och annat lämpligt program. För närvarande är 145 medlemmar anslutna, men antalet kommer sannolikt att betydligt överstiga 200.
Detta skrev Hangötidningen i slutet av mars 1930.
Hangö 13-22 mars1940
Hangö evakuerades på 10 dagar 13-22 mars 1940.
Hangö evakuerades med hjälp av över 200 fordon inlkusive hästar med släde.
Hangögillet i Helsingfors besökte hemstaden
Notis i Hangötidningen i maj 1982.
Stämningen var hög när Hangögillet i Helsingfors var inbjudet av av Hangö svenska pensionärsförening till stadshusets foajé.
Hangögillet, eller f.d. hangöbor bosatta i Helsingfors, avslutade här sin utfärd i sällskap med gamla vänner och bekanta bland värdfolket. Man pratade om gamla minnen, medan den varma försommardagen med sin lätta bris över havet påminde gästerna om deras hemstads tjusning.
På Hangögillets program för dagen stod först besök vid korsun i Lappvik. Sedan körde gästerna vidare till det ryska monumentet och därefter sattes blommor på gravar på nya begravningsplatsen.
Bussen körde sedan längs Appelgrensvägen mot restaurang HSF, välvald med tanke på det strålande vädret. Där åt man lunch och därefter besökte man Fästningsmuséet och kyrkan och sedan gjordes fynd på Lions loppmarknad. Bussen fortsatte via Frihamnsområdet mot det nyutbyggda Hangöby.
Hela hemstadsbesöket avslutades i stadshuset, där pensionärerna bjöd på eftermiddagskaffe.
Hangögillet i Helsingfors är en mycket aktiv förening, uppgav ordföranden Marina Fagerström. Många av gillets medlemmar besöker om somrarna Hangö privat. De har sommarvillor, släkthus och vänner här. För många har hemstaden förblivit en kär plats. Hangö svenska pensionärsgillets ordförande Harald Lindfors sade några välkomnande ord åt de f.d. hangöborna innan man efter kaffet återvände till Helsingfors.